Spillror av paradiset

Spillror av paradiset (Tristes tropiques) är en av 1900-talets litterära och antropologiska klassiker. Denna skarpsynta och personliga reseberättelse innehåller färgrika bilder av indianernas sedvänjor, riter och myter, samhällsorganisation, familjeliv och psykologiska beteendemönster. I konkreta beskrivningar och filosofisk reflexioner ställer författaren indianernas kultur i relation till vår egen.

”Indianerna därute hade redan börjat sjunga, djupt nere i basen, klangfullt och gutturalt och med tydlig artikulation. Det är bara männen som sjunger. Harmonierna, de enkla och i oändlighet upprepade melodierna, samspelet mellan kör och soli, den manliga och tragiska stilen påminner om krigarkörerna i något germanskt Männerbund. Varför sjöng de? För irara, sade man. Vi hade haft med oss villebråd, och det var nödvändigt att utföra en lugnande ritual över dess ande och helga jakten innan man kunde äta bytet. Jag var för matt för att orka med några etnografiska iakttagelser och somnade så snart det blivit mörkt. Jag var trött och sov oroligt. Sångerna varade ända till gryningen.”

Claude Lévi-Strauss ger oss en elegisk skildring av det svunna paradiset i den gamla nya världen. Men verket är mer än en sorgsen betraktelse av det förflutna, det pekar också framåt mot de studier av indiansk mytologi som gav Lévi-Strauss en plats bland vår tids intellektuella giganter.

Christer Lindberg, docent i socialantropologi vid Lunds universitet, visar i sin introduktion att Spillror av paradiset är central i författarens liv och vetenskapliga gärning.