Människan som samhällsvarelse

Människan som samhällsvarelse gavs ursprungligen ut 1983 (med titeln Tid, rum, individ och kollektiv då Asplunds förstaval var upptaget) men är fortfarande lika aktuell och angelägen. Johan Asplund tar sig här an den för alla sociologer centrala frågan om ämnets egenart och grund: Hur kan vi förstå förhållandet mellan individ och samhälle?

Boken inleds med ett mystiskt dödsfall i Stockholm och avslutas med en granskning av Sveriges alltmer tillåtande namnlagstiftning. Däremellan gör författaren utflykter vida omkring: till kättarna i den medeltida bergsbyn Montaillou, till renässansens Italien och till 1700-talets Paris. Han undersöker när – och om – den europeiska människan blev civiliserad och kastar nytt ljus över skiftesreformerna i Sverige. Han berättar om cykelentusiasten Triplett, som gjorde det första socialpsykologiska experimentet, och om en världsberömd svensk tidsgeograf. Han ger nya perspektiv på Émile Durkheims klassiska självmordsteori och allmänna samhällslära.

Johan Asplund (1937–2018) växte upp i Österbotten och läste i Uppsala, där han grundade tidskriften Sociologisk forskning. Han blev senare professor i socialpsykologi i Köpenhamn och tilldelades 1985 en forskarprofessur i Lund.

Till denna nya utgåva har Magnus Karlsson, uppvuxen i Ronneby och tidigare elev till Asplund, författat ett förord som presenterar Johan Asplunds arbeten, hans betydelse för svensk och nordisk samhällsvetenskap och humaniora samt den helt avgörande plats som Människan som samhällsvarelse intar i hans produktion.

Stefan Svallfors har recenserat den återutgivna boken i Respons nr 3 2022, ”Sociologi som svindlande äventyr”.