Hundra år av tvåsamhet

År 1909 påbörjades arbetet med att liberalisera och individualisera äktenskapslagstiftningen – en anpassning till det moderna Sverige man hoppades skapa. Hundra år senare, 2009, fick samkönade par rätt att ingå äktenskap.

Vad är ett äktenskap i statens ögon? Hur har äktenskapet förändrats under de senaste hundra åren? Är det möjligt att tänka sig ett samhälle utan äktenskap?

Vilka förändringar av äktenskapet under 1900-talet gjorde en könsneutral äktenskapslagstiftning möjlig? Författaren söker svaren i de utredningar som förberedde lagändringarna under de senaste hundra åren för att se hur staten själv har formulerat och motiverat reformerna.

Statens reglering av intima relationer har successivt blivit mer inkluderande och mindre moraliserande. Sambolagar skyddade den svagare parten i ett förhållande, och sambolagen för homosexuella samt partnerskapslagen gav samkönade par en juridisk ram för deras relationer – men dessa inkluderingar innebar också nya gränsdragningar. Heterosexualitet är inte längre ett kriterium för att en intim relation ska omfattas av statens beskydd. Istället har tvåsamhet, äkthet och sexuell normalitet blivit allt viktigare.

Tvåsamhetsnormen speglar en viss samhällssyn. I ett välordnat samhälle bör skarpa gränser dras mellan intima och icke-intima samt mellan sexuella och icke-sexuella relationer, såväl som mellan familj och icke-familj. Genom att även fortsättningsvis utgöra navet i dessa statliga gränsdragningar behåller äktenskapet sin avgörande betydelse i det svenska samhället.

Catrine Andersson är sociolog, verksam vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.