Hobon

Nels Andersons bok The Hobo från 1923 är en sociologisk klassiker. Med denna bok inledde University of Chicago sin sociologiska serie om grupper av människor, institutioner, livsstilar och stadsdelar i 1920- och 1930-talets Chicago. Nels Andersons studie handlar om den kringvandrande och tillfällighetsarbetande hemlöse mannen, hobon, om hans bakgrund och erfarenheter och om det strapatsfyllda livet i Chicagos Hobohemien. Anderson hade själv under många år levt som en hobo, och hade därför en unik inblick i den värld han beskriver.

Det finns flera skäl till varför boken fortfarande är aktuell. Ett är att Anderson på ett nästan oöverträffat sätt visar hur man genom deltagande observation kan fånga ett socialt fenomen inifrån. Läsaren förs på ett raffinerat sätt in i hobons sociala värld med dess arbete, sjukdomar, språk, sånger, moral, äventyrliga resor och intellektuella liv. Beskrivningar utifrån hobons subjektiva livshorisont ger läsaren insikt i en tillvaro och en kultur som är okända för de flesta som inte lever på gatan. Boken skildrar också en historisk brytningstid som innebar att pionjärtidens hobo blev överflödig.

Nels Anderson (1889–1986) var son till en svensk som i början på 1880-talet emigrerade till USA och därefter drog sig fram som hobo i det nya landet. Författaren doktorerade 1930 och fortsatte att forska fram till 95-årsåldern. Under sin långa forskargärning gav Nels Anderson ut ett 20-tal böcker.