Det extraordinäras lockelse

”Luffarturismen” har blivit en populär form av resande. Många svenskar för under en tid – ibland flera månader eller år – en vagabonderande tillvaro på platser långt hemifrån. Resan blir en parentes i vardagen – en extraordinär sfär fylld av förväntningar på äventyret och den äkta upplevelsen.

Vad har resenären för bild av det ”Långtbortistan” hon lockas av, och hur skapas den bilden? Vad karaktäriserar en lyckad eller misslyckad resenär? Varför fotograferar man, eller låter bli att fotografera, och vilken roll spelar fotograferandet under resan och efter hemkomsten?

Dessa är några av de frågor som diskuteras i boken. Vi får en guidad visning av luffarturismens sociala arena med dess aktörer, normer och gränser. Författaren beskriver de paradoxala villkor som karaktäriserar den här typen av turism, och resenärerna själva får komma till tals och berätta om sina upplevelser.