Den sociala revolutionen

Karl Kautsky (1854–1938) var den tyska och den internationella socialdemokratins dominerande ideolog efter Engels död 1895 och fram till krigsutbrottet 1914. Det var han som fick uppgiften att förvalta det teoretiska arvet efter Marx och Engels. Det var också han som fick försvara det mot angreppen från Bernstein och revisionisterna.

Mot dessa framhöll Kautsky ständigt socialdemokratins revolutionära karaktär. Han avvisade allt närmande till det borgerliga samhället och tron att det kunde omgestaltas enbart med reformarbete.

Samtidigt vände han sig mot vänstern och kritiserade tanken på en aktiv revolutionär omvälvning. Socialdemokratin var ”ett revolutionärt parti men inget revolutionsgörande parti”.

Kärnan i Kautskys hållning var tron på en naturnödvändig utveckling i riktning mot socialism. Tills kapitalismen föll sönder av sina egna motsättningar måste dock partiet vidmakthålla sin revolutionära karaktär och förbereda sig organisatoriskt och ideologiskt.

I Den sociala revolutionen (Die soziale Revolution) har Kautsky sammanställt två anföranden han höll 1902. I det första redogör han för sin syn på revolutionsbegreppet. I den andra, ”Dagen efter den sociala revolutionen”, skisserar han det kommande socialistiska samhällets utformning.